lördag 27 augusti 2011

Länge sen sist...

Det var ett tag sen jag la ut nåt bakverk, men det betyder inte att jag inte har bakat! Har bara inte orkat blogga om det. Men jag gör ett nytt försök.. Den här pajen gjorde jag i somras(för det är väl höst nu?) till födelsedagskalaset, en enkel och smaskig paj istället för en tårta. I orginalreceptet, som jag hittat i tidningen Hembakat, använde dem ricottaost, jag valde att använda mascarponeost. Dem hade även 3 msk hackad mynta i smeten, men det skippade jag, mynta kan lätt ta över, tycker jag.

Havrepaj med limekräm

Pajskal

150 g smör
2.5 dl havregryn
2.5 dl mjöl
3 msk socker

Limekräm

250 g mascarpone(eller ricotta)
1.5 dl lemoncurd
2 dl grädde
rivet skal av 2 lime

Smält smöret och blanda det med havregryn, mjöl och socker. Tryck ut degen i in form med löstagbar botten, ca 26 cm i diameter. Ställ in formen i kylen i ca 1 timme. Grädda sen i 200 grader i ca 15 minuter. Låt kallna.

Blanda mascarponeosten och lemon curd. Vispa grädden och vänd ner den tillsammans med limeskal. Fördela limekrämen i pajskalet strax före servering, toppa med färska jordgubbar och limeklyftor.

torsdag 11 augusti 2011

Steget

Brukar inte läsa dikter, men den här gillar jag, den passar mig! Ville bara förmedla den vidare...enjoy!

Steget

Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.

Dikt av Kent Andersson